Åtminstone nästan. Från att ha fått välja vad han skulle göra efter skolan har han testat och testat och testat. Gått myrsteg i flera mil känns det som, tjatat och tjatat och tjatat. Sedan snattade han i affären. Mycket medvetet. Då fick han gå tillbaka och be om ursäkt. Han skämdes och det gjorde även mamman...
Sedan skulle vi titta på Hoppsans träning för det har hon bett om flertalet gånger men Fjant har aldrig fått ändan ur soffan eller snoken (ur boken hade jag velat skriva men...) ur paddan.
Så nu sade jag att vi skulle vara i hallen och titta på henne. Fjant frågar om han får ha en boll att kasta med vilket jag svarar jakande till om han inte stör på plan. Han smiter ut i gången där han vet att han får vara. Jag känner mig nöjd över att han verkar nöjd, jag får titta på träningen samt att Hoppsan får lite uppmärksamhet i den sport hon utövar. Allt frid och fröjd tills Mr. Hängbralla ringer och meddelar att jag inte behöver vara orolig för var Fjant är för nu är han på lekplatsen!
QUE??? Jag visste inte ens att jag behövde vara orolig... Meddelade Fjant när vi kom hem att fortsättningsvis kommer jag ha ett "bebiskoppel" på honom om jag inte kan lita på att han inte rymmer...
Känner mig verkligen som den ultimata mamman idag. Verkligen...
Har sedan under dagen fått reda på att skidsemestern vi planerat in gick i dass. Känns skit. Av många olika anledningar. Men skit. Har liksom tappat lusten till det mesta ändå och nu detta :( Så nu kommer jag att låta andra ta över ett tag. Man måste ha någon belöning, känna sig uppskattad, osv, osv. Så nu blir det tunnsått framöver med alla handtag. Nu kan andra stiga fram som det så vackert har hetat.
Bittert? Javisst. Sån är jag i perioder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar